Sista

De känslor boken väcker oss mig ska jag redovisa med ett gammalt uttryck som lyder:

-Även solen har sina fläckar

Herakles är i detta fallet solen och jag tycker inte att han är felfri med tanke på våldtäkter och annat men att han ändå tar död på monster dock kan man ju notera att allt jobb han gör görs för egen vinst. Jag tycker slutet är lite klassiskt med tanke på att det är vanligt att den som hemska saker men sedan bättrat sig aldrig överlever utan dör. Om man tittar på till exempel prison break en amerikansk serie så är det åtta män som rymmer från ett fängelse. En av dessa åtta är oskyldigt dömd och han är den ända som blir frigiven. Jag tror att referensen till atlas vill säga ungefär att där slutade Herakles men världen slutade inte. Ungefär som att hur mycket han en försökte att vara en hjälte så är världen fortfarande kvar och kommer alltid att vara kvar. Gillade dock den referensen stark eftersom avslut som lyder till exempel Och det gör han än idag tilltalar mig jag tycker om dem. Där såg jag också en parallell till o brother where are thou den svarte mannen som rullar vidare symboliserar för mig världen. Den svarte mannen stannar inte bara för att filmen tar slut utan rullar på alternativt Atlas sluta inte hålla upp himla valvet bara för att boken slutar. Känslorna slutet väckte oss mig var mycket bra eftersom som jag nämnde tidigare så gillar jag sådana slut men det var även lite sorgligt. Det som inte gick att komma ifrån var att vissa brått är för grova för att sonas och det är det jag tror dödade Herakles